Cimbla

Jaja nu har jag fått spy ut det så nu gräver jag ner det i 6 månader. Tänker inte gå runt och tänka på det. 

Sen fick jag veta att jag inte kommer kunna äta tamoxifen som man brukar göra. Min mamma har haft proppar så jag kommer få en spruta (ja jag är livrädd hatar sprutor och denna har tydligen ganska kraftig nål.) i månaden och nån annan tablett jag ska äta varje dag som det tydligen är mindre risk för propp av. 

Hoppas de funkar. Kommer hamna i klimakteriet igen av sprutorna och då ska jag känna efter hur det känns, blir det lika illa som det är nu av cellgifterna så ska jag fortsätta med sprutorna. Blir det så jag kan stå ut med svallningarna så kommer jag operera bort mina äggstockar och då behöver jag inte sprutor. Jag hoppas jag kan opereras. Ska få tid till kvinnokliniken och diskutera det. Jag ska ju ändå sterilisera mig så då spelar det inte mig nån roll om jag har äggstockarna eller inte. 

På måndag ska jag göra min sista cellgiftsbehandling, jag längtar! Trodde inre jag skulle göra det eftersom jag mår så illa och varit lite orolig för hur det skulle bli efter, har lixom vant mig med att åka till sjukhuset och träffa min sköterska och alla andra som är på avdelningen. Man känner sig trygg där och vet att de har bra koll. Nu kommer jag ju fortsätta åka dit en gång i månaden och få sprutan så jag blir inte utkastad i ovissheten på en gång. Vanligtvis blir man tillbaka skickad till bröstcentrum efter avslutad behandling och dit ska jag inte tillbaka förens till hösten när det gått ett år. Får man problem under tiden där emellan så får man såklart höra av sig till avdelningen men ändå det kändes inte bra att man skulle va vilande där emellan. 

Just det glömde nästan, det jag längtar mest efter på måndag efter behandling är att de äntligen drar ut min picc-line. Ska bli så jäkla skönt att slippa den! Äntligen får jag bada igen :)

Blev ett väldigt långt inlägg men just nu är det massor i mitt huvud. 

Ha en bra kväll!