kaos
Så kan tillvaron beskrivas just nu. Trodde att allt skulle bli lättare när vi väl fått veta diagnosen men fy sjutton det är 20 resor värre. Väntar på att få gå utbildningen på bup. Skolan är väll mest kaos just nu. Förstår inte vad det är för fel på folk. Fått rådet att byta skola på båda tjejerna och flytta till stan men det är inte det lättaste.
Är det meningen att jag ska behöva ha ont i magen varje dag det är skola? Så är läget just nu.
Min kropp håller på att lägga av, armen och axeln är paj, 6 inflammationer på ett år så nu säger läkaren att jag aldrig kommer bli bra och att jag måste byta jobb. Jag älskar att jobba med det jag gör...
Känns som mitt huvud kraschar.
Jag måste hitta den där inre styrkan som jag vet finns nånstans utan att stänga av alla känslor men det är förbaskat svårt.... Jag måste vara stark och inte glömma bort mig själv på vägen. Hur gör man?
Kan det vända snart?
