Cimbla

När jag skrev sist så va jag så stressad så jag hann nästan inte uppdatera alls. 

Förra gången jag va barnledig va iaf en riktig rolig helg. 

På fredagen va jag på bio med Madde och Angelica. Fifty shades tvåan va mycket bättre än ettan. 

Lördagen va dagen jag hade väntat på länge. Jag och Madde skulle äntligen se Ken Ring på scalateatern. Det blev min present till mig själv för att jag fixat cellgiftsbehandlingen och en förtidig födelsedagspresent till Madde. Showen va magisk. Få artister berör så mycket och när han körde Vi ses igen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag va inte riktigt beredd på att den skulle komma. Den beskriver väldigt bra hur det faktiskt känns när man får cancer beskedet och om rädslan när man ska berätta det, särskilt för barnen. Den låten har hjälpt mig mycket. 

Ber en bön är en annan av hans låtar som jag kan rekommendera. Den hjälpte mig igenom allt när farfar och Theas farmor gick bort i cancer och den har även betytt mycket för mig nu när jag haft skiten själv. 

Jag är i vanliga fall en person som har fruktansvärt svårt att gråta. Har nån sett mig gråta är det oftast för att jag varit skit förbannad och inte ledsen. Några undantag finns det såklart. Jag är en person som har väldigt svårt att visa känslor överhuvudtaget. Mitt sätt att göra det på har oftast varit genom just musiken eller att skriva. 

Nu kom jag ifrån ämnet lite men så kan det bli :) Jag och Madde va alltså på Ken Ring. Innan gick vi till leprechaun (stavning?) och drack lite vin och bara skrattade, det gjorde vi för övrigt efter oxå sen käkade vi på bk innan vi åkte hem och gick ut med vovven. Det verkligen en jätte rolig helg. 

Har tänkt på en sak nu när jag inte har nått hår, eller ja lite har jag men det är inte mycket. Folk glor så inni helvete. Alltså vuxna människor. I början tyckte jag att det va ganska jobbigt, folk glodde även när man hade sjal eller mössa. 

Nu bryr jag mig inte. Jag glor tillbaka och skrattar till. 

Jag kan ju förstå att barn kanske stirrar, och då menar jag verkligen så öga nästan ploppar ut men nej det är det de vuxna som gör. 

Barn får man mest roliga kommentarer av. 

Tänk på det nästa gång ni glor på nån, man kan faktiskt tycka att det är jobbigt. 

Btw igår gick jag hela vägen till Ica helt utan nått på huvudet, innan har jag bara gått till pizzerian utan här på hemmaplan. 

Vet inte varför jag inte går utan på hemmaplan mer eftersom mössan alltid åker av på sjukhuset, stan, bergvik osv. Kanske är för att fler vet vem jag är här. Jag tänker iaf gå utan nu när det inte är så kallt så till er i skoghall, varsågod att glo :) 

Nu ska jag sova. Godnatt!