Sommar
Sommaren har varit bra och fylld med glädje och skratt. Vi har gjort massa bus. Ungarna har fått se Stockholm och Marcus og Martinus. Riktigt bra spelning dock sjukt mycke folk.
Igår tog min sommarglädje slut. Jag är rädd, skiträdd faktiskt. Vill bara skrika och gråta, detta händer inte mig.. Jag är 33 för fan jag vill inte. Jag orkar inte men jag måste orka och kriga, framförallt för mina kråkors skull. På fredag får jag definitivt svar, dum som jag är gick jag in och läste journal anteckningarna. Man kan det nu.. Det såg inte bra ut... Känns som en lång väntan till fredag men jag har ändå tur endel får vänta i flera veckor. Nu förstår jag varför läkarna sa till mig att förbereda mig på det värsta. Jag hoppas provet ska visa nått annat än det de såg. Jag vill inte. Jag vill vakna upp och att nån säger att det bara va en mardröm.
Tankarna far runt i huvudet på mig...
Hoppas alla ni haft en bra sommar och snälla håll tummarna på fredag.
Tack mina fina vänner som stöttar mig och finns. Ni är guld <3
