Cimbla

Misstagen upprepas och jag vet inte hur mycket mer av det jag klarar av. Lögnerna, missbruket, det förstör så otroligt mycket och just nu är förtroendet för människan lika med noll. 

Jag orkar inte.

Märks att Emmie märker av det oxå för när jag sa till henne att människan åkt igen sa hon: varför blir jag inte förvånad.

Känns i mamma hjärtat när hon märker av detta och inte ens blir överraskad eller besviken, eller besviken blir hon nog men hon visar det inte. 

Idag kom Lilla kråkan iaf hem så nu va barnledigheten slut för denna gången. Blev inte så mycket denna helgen heller för i fredags lånade jag henne så hon skulle få gå på kalas hos en i klassen.

Nu ska vi mysa med lite julbak och pyssel. Trevlig lucia på er!